Att tillhandahålla rätt mängd mat för att möta en valps energibehov är avgörande för att säkerställa en sund tillväxthastighet och förhindra under- eller övervikt.
De fodermängder som rekommenderas i valpmatningsguider bestäms genom att beräkna valpens energibehov (kaloribehov) i förhållande till fodrets kaloriinnehåll. Den här artikeln sammanfattar resultaten av flera studier som ger nya insikter om valpars energibehov – insikter som GA har använt för att granska och uppdatera sina valpmatningsguider.
Energibehov hos valpar
För närvarande används ekvationen i National Research Council (NRC, 2006) i stor utsträckning för att uppskatta energibehovet hos valpar:
MER (kcal) = 130 × (verklig BW0.75) × 3.2 × (t.ex–0.87 × (faktisk BW/förväntat mogen BW) - 0.1)
där BW anger kroppsvikt (i kg) och e representerar basen för den naturliga logaritmen (ungefär 2.718).
Nyligen genomförda studier har dock visat att energibehovet som beräknas med hjälp av denna ekvation inte exakt återspeglar det faktiska energiintaget hos valpar som bibehålls i ett idealiskt kroppstillstånd under tillväxten. Dessa studier indikerar att valpar av olika raser och storlekar har varierande energibehov – en faktor som inte tillräckligt beaktas av den ovannämnda ekvationen.
Dobenecker och kollegor rapporterade först att beaglevalpar (en medelstor ras) hade olika energiintag jämfört med Foxhound-Boxer-Ingelheim-Labrador korsningsvalpar (en stor ras) när de odlades i enlighet med de rekommenderade viktkurvorna för sina respektive raser. Dessutom var energiintaget för båda raserna avsevärt lägre än de som beräknades med NRC-ekvationen.
Ytterligare studier har rapporterat ytterligare skillnader i energibehov bland valpar av olika storlekar. Till exempel var energiintaget för både dvärgschnauzervalpar (en medelstor ras) och Yorkshire terriervalpar (en leksak/liten ras) betydligt lägre än hos labradorvalpar (en stor ras) under perioden upp till 29 veckors ålder.
Jämfört med energibehovet beräknat med hjälp av NRC-ekvationen, visade sig det faktiska energiintaget för labradorvalpar vara ganska lika; NRC:s ekvation däremot överskattade energibehovet för dvärgschnauzervalpar mellan åtta och femton veckor, Yorkshire terriervalpar mellan tio och tjugo veckor och Norfolk terriervalpar (en liten ras) mellan tio och femtiotvå veckor.
I en studie av privatägda valpar – i motsats till forskningskolonihundar – som täckte ett brett spektrum av raser och storlekar, rapporterades det att NRC:s ekvation tenderade att överskatta energibehovet med cirka 20 procent hos valpar under sex månader gamla. Studien fann också att energiintaget ökade avsevärt när den förväntade mogna kroppsvikten ökade och minskade avsevärt när valparna åldrades.
Sammantaget indikerar dessa studier att NRC:s ekvation inte är idealisk för att beräkna energibehovet för valpar eftersom det för många raser och storlekar sannolikt skulle resultera i att erbjuda mer mat än vad som är nödvändigt. Överutfodring kan leda till en accelererad tillväxthastighet som kan äventyra skelettutvecklingen, särskilt hos valpar av stora raser, och kan också resultera i överdriven viktökning eller fetma – båda är förknippade med negativa effekter på en hunds hälsa och livslängd.
Energibehov hos valpar av olika storlekar/raser
Många av studierna som nämns ovan har rekommenderat att NRC-ekvationen bör revideras eller att rasspecifika ekvationer för att uppskatta energibehovet hos valpar bör utvecklas. Även om rasspecifika ekvationer fortfarande kan vara en bit bort, har ett team av veterinära nutritionister som analyserat data från en mängd olika raser och storlekar av privatägda valpar under tillväxten gett rekommendationer för energiintag baserat på olika förväntade vuxna kroppsvikter och ålderskategorier.
De identifierade också ett linjärt samband mellan realiserad tillväxt (förhållandet mellan faktisk kroppsvikt och förväntat mogen kroppsvikt) och intag av metaboliserbar energi (ME) per kg kroppsvikt0.75. Från detta förhållande härledde de följande ekvation för att beräkna energiintaget för valpar som odlats i enlighet med rekommendationerna:
ME-intag (MJ) = (1.063 – 0.565 × [faktisk kroppsvikt/förväntat mogen kroppsvikt]) × (faktisk kroppsvikt0.75)
där BW mäts i kilogram.
Reviderade matningsguider för valpar
Som en ansvarsfull djurfodertillverkare kommer vi att fortsätta att använda sådan data om skillnaderna i energibehov bland valpar med varierande förväntade mogna kroppsvikter för att uppdatera våra foderguider. Detta bör bidra till att säkerställa sund tillväxt och samtidigt minska risken för att valpar blir underviktiga eller överviktiga.
Det är viktigt att notera att även med dessa förbättrade utfodringsguider baserade på de senaste forskningsrönen är de föreslagna matmängderna inte definitiva. De ska fungera som utgångspunkt och justeras vid behov – till exempel ökas något om valpen inte går upp tillräckligt i vikt, eller minskas något om valpen går upp för snabbt.
Referensprojekt
- National Research Council (2006) Näringsbehov hos hundar och katter. Washington, DC, USA: National Academies Press.
- Dobenecker, B., Endres, V. och Kienzle, E. (2013) "Energibehov hos valpar av två olika raser för idealisk tillväxt från avvänjning till 28 veckors ålder", Journal of Animal Physiology and Animal Nutrition, 97, s. 190–196.
- Alexander, J., Colyer, A. och Morris, P. (2017) "Energikrav för tillväxt i Yorkshireterriern", Journal of Nutritional Science6, sid. E26. doi:10.1017/jns.2017.26
- Brenten, T., Morris, PJ, Salt, C., Raila, J., Kohn, B., Brunnberg, L., Schweigert, FJ och Zentek, J. (2014) 'Energiintag, tillväxthastighet och kroppssammansättning hos unga labrador retrievers och dvärgschnauzrar som matas med olika dietnivåer av vitamin A', British Journal of Nutrition, 111, s. 2104–2111.
- Bradley, S., Alexander, J., Haydock, R., Bakke, AM och Watson, P. (2021) 'Energy requirements for growth in the Norfolk terrier', djur11(5), sid. 1380. Finns på: https://doi.org/10.3390/ani11051380
- Klein, C., Thes, M., Böswald, LF och Kienzle, E. (2019) 'Metaboliserbart energiintag och tillväxt hos privatägda växande hundar i jämförelse med officiella rekommendationer om tillväxtkurvan och energitillförsel', Journal of Animal Physiology and Animal Nutrition, 103, s. 1952–1958.
Dr Adrian Hewson-Hughes
Rådgivare för kost, livsmedelssäkerhet och innovation
Adrian tog examen från University of Sunderland med en BSc (Hons) i farmakologi och fortsatte att arbeta i ett multipel skleroslaboratorium vid Institute of Neurology, University College London där han doktorerade. Efter ytterligare flera år som "postdoc" i akademin vid universiteten i Cambridge och Nottingham, gick han med Mars Petcare och tillbringade 14 år med forskning och utveckling på Waltham Center for Pet Nutrition. Adrian ledde olika forskningsprojekt om smaklighet, utfodringsbeteende, näring och metabolism hos både katter och hundar, vilket resulterade i vetenskapliga publikationer, presentationer och produktinnovationer. I oktober 2018 gick Adrian med i GA, glad över möjligheten att stödja den fortsatta innovation och investering som GA åtar sig att föra produkter av högsta kvalitet till våra partners och våra husdjur.
Du kanske också gillar...
Artikel skriven av Dr. Adrian Hewson-Hughes
För- och nackdelar med AI i husdjurshandeln
Du kanske ofta har stött på termen "AI" eller "AI-teknik" i media. Från att låsa upp din telefon med Face ID, be om vägbeskrivning på din [...]